Våga chansa i livet...
Nu börjar jag närma mig slutet av min utbildning. Under alla år har jag känt en lite stolthet faktiskt att jag pluggar på universitetet och är på väg att bli någonting. Men nu, när slutet av utbildningen är nära med bara några månader så kommer verkligeheten ifatt mig. Är det vad jag vill göra? Vad ska jag göra? Vart ska vi bo? Ska jag läsa mera? Specialisera mig? Frågorna är många och ska jag vara ärlig, när jag väl sökte in till högskolan under 2012, så tänkte jag bara; jag ska ha ett jobb där jag gör nytta. Men nu, nu inser jag att jag faktiskt skulle kunna (och fortfarande kan egentligen) arbeta med någon av mina hobbys. Jag behöver inte "göra nytta för samhället", jag kan göra vad fasiken jag vill. Det är som om jag har haft en spärr i huvudet att vad som menas med arbete och arbeta är att hålla på med något som är ett "typiskt jobb": kassörska, busschaufför, handläggare, jurist etc. Men vad jag börjar förstå nu, varför har jag haft så bråttom att plugga just nu? Jag skulle väl kunna ha arbetat med något av mina hobbys? Varför fanns inte det på min lista?: Fotograf, make- up artist eller dansare. Jag vågar helt enkelt inte chansa i livet. Jag valde en säker väg med räcken på båda sidorna om den. Som socionom kommer jag alltid ha jobb, jag är inte orolig på en fläck. Men jag beundrar alla som utbildar sig till dansare, personlig tränare, make- up artister eller som tar sin hobby till en ny nivå. Det är en dröm jag har, att faktiskt kunna arbeta som fotograf. Men det innebär att mina självinlärda kunskaper kanske behöver uppgraderas en aning och att plugga i några år till tar emot. Men någon gång i framtiden kanske, när jag verkligen känner jag vågar chansa och satsa på mig själv, då ska jag bli fotograf, kanske inte på heltid, men några timmar av mina dagar i veckan. Jag vill inte säga att jag ångrar att jag blir socionom för det fanns inget annat "typiskt yrke" som skulle passa mig bättre faktiskt, men jag önskar att jag gjort det lite senare i livet och vågat chansa och tro på mig själv mera. Sen kan jag tänka mig att dessa tanker dyker upp i huvudet nu när slutet är nära och det inte längre riktigt finns en säker väg att gå att jag är på väg mot ett vägskäl igen; plugga vidare, plugga annat, jobba, resa? Vad ska jag göra nu när jag är klar? Vad blir min väg? Vi får se.
Jag känner igen mig, men vi som är i våra early 20's när vi är klara har ju å andra sidan fördelen att ha hela livet på oss att ägna oss åt våra intressen när det finns möjlighet, det är ju inte skrivet i sten att man måste ha sin wild and crazy-period just efter gymnasiet. Så skönt att alltid ha sin utbildning att luta sig tillbaka på. :) <3