London

Hej! Jag har i ärlighetens namn saknat att bloggen och egentligen skulle det här inlägget har skrivits för en månad sedan. Kan vara lite av en förklaring till varför jag inte bloggar lika ofta längre, jag tar mig inte tid till det helt enkelt. Men bättre sent än aldrig tänker jag. 
 
Så för en månad sedan hände något fantastiskt. Oscar bjöd mig på en resa till London, en alla hjärtans dags present, inte bara det utan även hotell, mat och en afternoon tea på på The Goring. Fredagen den 17 februari tog vi taxi vid 2 på natten som skulle ta oss till en buss mot Skavsta. Flyget tror jag gick 6:30 och vi landade vid 8 London- tid. Tog oss vidare med tåg in till London och käkade frukost. Vi gick runt i London som bjöd på ett fantastiskt väder. Våren hade anlänt. Vi tog oss till hotellet tre timmar innan incheckning för ingen av oss kände direkt att vi ville gå och släpa på våra väskor. Vi fick checka in ett större rum med större badrum tre timmar tidigare. Klockan kändes som 16 men var egentligen 12. Vi vilade och sedan gick vi runt i London city och troligtvis vart det närmare 2 mil den dagen. 
 
 
 

Det finns en affär som alltid leverear i London som har det jag saknar mycket av i Sverige. Victoria secret har bhar för ALLA, även mig såklart. Medens Oscar spenderade 1 timma utanför hann jag handla två bhar och flera trosor till min samling hemma. Vi hade fått höra att man skulle äta indisk mat i London, och vi fann faktiskt ett på ett fancy ställe med portvakt där det endast gick en hiss upp till restaurangen. Där la personalen servetten i knät och när maten väl kom in så kom det på en silver vagn. Efter ett ha varit vakna i flera timmar mer än vanligt så tog vi oss tillbaka och sov fantsiskt i den kingsiziga sängen! 
 
Lördagen var också en fin och solig dag, dock inte lika varmt som fredagen. Frukstbufféen kan ha varit den bästa hotellfrukosten jag käkat någonsin. Vi tog sedan en båt in till London och handlade godis på vårt favorit godisställe. I solen tog vi sedan ett glas cava innan det var dags för afternoon the på som sagt The Goring. Vi blir satte i våra fotöljer och får en förrät gjort på ärtpure faktiskt med en liten bit lax. Godare än vad det låter som. Vi beställde våra teer och fick sedan in "platån" med tre hyllplan. Längst ner var det fyra olika mackor, scones och överst flera efterrätter. Eftersom Oscar är så speciell fick han en egen, laktosfri  och jag fick en egen. Medens alla i salen satt med en satt vi där med två platåer. Fast det var så små bitar av allt och skippat lunch vart vi så otroligt mätta att vi fick med oss våra rester hem igen. 
 
 
 
 
Vi insåg kanske att vi borde äta middag vilket vi gjorde vid hotellområdet och sedan försökte vi trycka i oss bakelserna, jag orkade iaf smaka på allt, men thats it. 
 
söndagen fick en fantastisk sömn igen och en fantastisk frukostbuffé. Vi tog sedan en uber till tågstationen som skulle ta oss till flygplatsen. Vi for hem strax efter lunch. Tror vi var hemma i lägenheten igen vid 16. Så skönt att komma hem skapligt. Vilka dagar vi hade haft och vilken resa jag fått av min kära sambo!! Jag är inte så bra på att bli bortskämd, det är så ovant för mig. Jag får helt enkelt öva på att bli en bättre människa på att ta emot sådana här saker, något säger mig att det inte är den sista. Han är så fantastisk! 
 
 

2017...

Välkommen 2017. Vet inte riktigt om jag ser fram emot dig, som det ser ut just nu blickar jag bakåt vad 2016 gav mig. Jag tog examen, reste 6 veckor i Afrika och sedan började jag arbeta i Stockholm. Här är jag nu. Småstadstjejen i stora staden. Hade väl egentligen aldrig tänkt tanken att jag skulle hamna här. Jag trivs bättre än jag förväntat mig, faktiskt. Det finns dock vissa negativa stråk som jag känner av som påverkar mig, nog mer än jag trodde från början. Jag känner att Stockholm saktar ner mina framtidsplaner. Jag hade väl kanske inte tänkt att jag skulle flytta från en 3a till en 1a. Mina förhoppningar var nog mer att fixa något större, ett ställe där man kunde växa i. 
 
Kanske har ändå Stockholm gett mig ett annat perspektiv på livet, att våga stanna upp, kolla sig omkring och bara andas på den plats man befinner sig. Behöver man alltid alltid sträva så långt framåt? Jag försöker nu i all min vilja att försöka inbilla mig detta. Jag tror väl kanske att jag behöver både och - att ha en framtid att luta sig mot men även en paus att stanna upp i livet och vara just där man är och njuta av det. Det finns en charm i allt. Jag måste bara finna min väg, den väg som tar mig dit jag vill i den takt jag mår bra av.

Höstpromenad