Höstpromenad

 

lördag 24 okt

Igår hade vi ett snabbt besök av Oscars familj med lilla Theo. Han stjäl ens uppmärksamhet på ett så himla bra sätt, man glömmer allt dåligt som finns runt en och fylls med så mycket glädje. Jag kan bara titta på honom och bli så varm så fort han lyckas skratta till eller le. Det finns så mycket kärlek runt den där killen! 
 
På kvällen ar jag ute med innebandylaget med ett glas på Hotel Clarion Sign för att sedan dra vidare till en italiensk restaurang. Ett bord för 14 tjejer. Vi fyllde hela restaurangen med skratt och sång, det var nämligen så att typ tre gäster fyllde år som hela restaurangen glatt sjöng till. På skoj frågade personal på restaurangen om någon från vårt bord fyllde år och vi skrattade gått att en i laget gjorde det. En kvart senare sjöng vi även för henne, som fyller år i maj. Restaruangen kom sedan med en hög av klubbor till oss. Det var en rolig kväll och chans för mig att känna större tillhörighet till gruppen. Det är verkligen ett lag som är lätt att tycka om. Se att det finns dubletter av allas namn gör det väl inte enklare för mig att komma ihåg alla, men jag är på god välg iaf. 

Hej då!

Jag kommer lägga ner det här med kontinuerligt bloggandet faktiskt. Det kan ha börjat märkas när mina blogginlägg har gått från varje dag, till varannan dag, till veckovis och nu  bara sporadiskt framöver. Det är inte ett lika stort instresse av mitt liv längre. Kan vara så att jag framöver får för mig att det är viktigt men i nuläget känner jag att det enda som skrivs är om jobb, innebandyträningar, fika med vänner och helgens resa till kholm, alltså inget av intresse. Jag fotar inte lika mycket längre förutom när jag får några fotouppdrag. Jag önskar att fotograferandet var en större del av mit liv faktiskt, men det faller sig inte naturligt längre. Jag fotar inte ens lika mycket med mobilkameran. Händer något spännande kan det vara så att jag skriver ett inlägg om det bara för att jag själv ska komma ihåg den fantastiska upplevelsen av det. Jag vet att det är en hel del människor som faktiskt följer mig som tycker det är mysigt att läsa min blogg. Jag själv förstår dock inte det intressanta i det, men jag gillar er <3. Jag slutar  att skriva så mycket om det som händer för att jag inte orkar trötta ut folket om mitt "svenssonliv". Från och med nu hörs vi när vi hörs helt enkelt. Inläggen kommer bli färre, men att sluta helt kommer jag nog aldrig att göra. Tack för iallafall 7 år av aktivt bloggande!